Dags att summera vad man gjort senaste året, har sett vissa tendenser där folk kör YouTubevarianten med årssummeringar, men jag håller mig till de gamla ordspråket ”de var bättre förr i tiden”, så de bli text och bildversionen för min del.

Året drog igång ifjol på vårkanten med besök på norska Sognefjell för skidåkning, sagolikt ställe. Hann avverka ett tufft läger i Hallbystugan under sommaren innan Komosse sög musten ur mig och fick lov att kasta in handduken på O-ringen.

Första perioden blev de 50träningstimmar, den andra fram till mitten på juni ca 53timmar. En mindre bra period i mitten av juni in i juli där formen inte alls var bra. De höll i sig hela juli innan de började att lossna lagomt till Fjäll-orienteringen i Tänndalen. De var nog bland de värsta/bästa jag upplevt i tävlingsväg. Kramp i hela kroppen alla dagar utom den sista. 3.30tim, 3.15 och 3.15 och runt 30km orientering gjorde att mentala spärrar fick en annan nivå.


Träningen gick bättre och bättre under hösten, den främsta orsaken är väl att jag blir då kvitt alla mina allergier som gräs, gråbo och björk.
I slutet av september lossnade de riktigt för första gången på volymlägret i Sälen. En 25tim vecka satt gott.

Hela oktober flöt på riktigt bra med mycket kvalitétsträning, vilket visade sig på mitt rullbandstest på Livi. All time high för min del.

November tillbringades lite i Bruksvallarna med fin skidåkning. Lyckades även få ihop ett litet spårsystem som gjorde att man fick blodad tand mot säsongen. I slutet av perioden var vi på landslagsläger i Idre. Strålande arbete av Håkan Holmberg och Mora skidgymnasium gjorde de riktigt lyxigt för oss med övningar varje dag.

 Åkte sedan bedrövlig i Bruks och Idre på längdtävlingarna men de fanns i baktanke att istället träna på genom denna period. De lossnade sedan någon helg senare i Älvdalen där jag kanske gjorde att av mina bästa klassiska lopp någonsin (dock är dom inte så många).

 
När sedan den riktiga tävlingspremiären skulle igång i Vemdalen kändes de segt, jag tränade fortfarande på rätt mycket. De fanns liksom inte överväxeln att peta i.
Grymt fint läger under nyår i Norge genom Hans-Jörgen Kvåle plussade på livsnjutarkontot. Tyvärr drog jag på mig en förkylning där vilket gjorde en träningsvecka off.

Världscupen i Ryssland var jag bra form genom hela vecka men kanske var lite för defensiv för att få den där riktigt höga placeringen.

I början av feb åkte vi på en lång världscupsväng. Formen var väl inte dålig men heller inte på supertoppen. Var ändå runt 10plac. Vidare direkt till Rumänien för EM.
På första distansen medeln gjorde jag ett bra lopp men fortfarande bara 8av10 i form. Blev tillslut 10a dryga 2 min efter Arnesson som skåpade.
Dagen efter lyckades jag prick in årets näst sämsta form, tror delvis de var loppet dagen innan och kanske inte helt 100 skidor.

Revanschlusten till sprinten där de blev några vägvalsmissar och sekundtvekan gjorde revanschlustan ännu mer till stafetten dagen efter.
Äntligen fick jag kliva överst på en internationell pall vilket kändes skitgött. Varenda träningstimme var värt den medaljen. Nu fattas bara en VM-medalj innan samlingen är komplett.

Väl på hemmaplan blev de silver, silver och guld på SM. De skiljde sammalagt dryga 40 sekunder mellan mig och Rost på SM när vi hade tävlat i dryga 2 timmar.

 De jag tar med mig är orienteringsmomentet som blivit betydligt bättre. De var mitt mål förra sommaren när jag började cykla med MTB-O, körde mer kartövningar. Hans-Jörgen Kvåle har en del i det också som gör att jag måste bli bättre.

 Hamnade tillslut på ca 620träningstimmar när årets summeras idag. I dessa timmar är väldigt mycket fart (AII-AIII).

 Vill tacka alla som ställer upp för mig, ni vet vilka ni är!